Nu är jag så jävla trött på all skit. Kan ni inte bara låta mig leva mitt liv? Måste ni bestämma om mitt liv, jag är för fan vuxen nog att ta hand om mig själv och skapa egna beslut och om dom inte behagar er så varför ska jag bry mig?!

Och vadå, DU inte fick försöka. Vafan fyra år utan ett jävla ord! Och när JAG väl skriver ett brev så har du inte ens mage att be om ursäkt för allt du sa. Har du förträngt det? Och vafan du ska inte säga något om vilka som är min familj, det är ju tydligt att du inte brydde dig under fyra år, så varför komma nu!? Jag lät dig ta del av mitt liv men du förstörde det ju bara. Du är inte ens man nog att inse dina fel! Och dra för helvete inte in mamma, hon har inte sagt ett skit om att jag skrev ett brev till dig, och om hon nu är arg/besviken/förbannad så skiter jag i det, jag gör vad jag vill! Hon har inte stått i vägen överhubudtaget det är DU själv som gör det. Lär dig att inse dina fel, du kan inte ens ringa själv utan ber syrran göra det. Och om ingen av er nu vill ha kontakten med mig så skit i det då! Är jag inte mer värd!? Screw ye I´m out!